tisdag 11 november 2008

Utmanad!

Jag har fått en utmaning av både Headon och Ett Komplett Eksem.

Utmaningen går ut på att:
  • Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
  • Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
  • Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
  • Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
Okej, då gör jag ett försök då...
  1. När jag var ungefär 15 år kom jag på att jag borde göra allt jag kan för att vara "objektiv". Alltså att inte tro på något som någon säger utan att kunna bekräfta det från flera håll eller med logik. Det innebar även att ompröva mina värderingar med jämna mellanrum för att på detta sätt komma så nära en "objektiv" världsbild som möjligt. Jag har senare insett att detta är jäkligt jobbigt och gör mej lite galen. Och jo, jag vet att det är omöjligt också.

  2. Jag har varit i Las Vegas utan att spela eller bli gift av Elvis. Jag blev däremot erbjuden att gå upp på ett hotellrum och köpa diverse frisörattiraljer av en tatuerad skummis i kortbyxor. Jag avböjde.

  3. När jag skrev en uppsats på högstadiet tog min svenskalärarinna hem den till sin son för genomläsning. Hon trodde att det måste varit någon annan som skrivit den. Det var en parodi på Sagan om Ringen med diverse inslag från andra håll. Själv tyckte jag att den var riktigt usel.

  4. Spelar lite olika instrument lite halv-dåligt. Kan ligga på rygg i soffan med min ukulele och skråla till diverse låtar i timmar.

  5. Ogillar normer. Att ordet "normal" används i en självklart positiv betydelse tycker jag är skrämmande och otäckt. Tycker att man så ofta som möjligt bör använda "vanlig" och "ovanlig" istället för "normal" och "onormal" - för att de är mer värdeneutrala och ger folk en chans att själva ta ställning till hur de vill vara.

  6. Om jag fick vara vilket djur som helst skulle jag ha ruskigt svårt att välja. Men något av dessa skulle vara riktigt häftigt. Tvättbjörn, sengångare, surikat, bengalisk/sibirisk tiger, ringsvanslemur, isbjörn eller pilgrimsfalk.

  7. Jag pendlar mellan att undra om hela världen är galen eller om jag är det. Jag kommer oftast fram till att det är världen.

  8. Ja en sak till. Jag har visst väldigt svårt att hålla mej inom "ramen". Och svårt att fatta mej kort å inte snöa in på saker...
Ehmm. Nu är det ju så att i princip alla människor med bloggar som jag känner redan har fått den här utmaningen. Så jag gör helt enkelt så här. Om nån läser det här och har en blogg, se dig som utmanad. Om du inte har en blogg, skaffa en och skriv nå roligt. Ok?

- Kapten Hammock

tisdag 4 november 2008

Mummel, mummel, mummel!

Anfäkta och anamma! Nu har jag minsann snöat in på ett negativt spår. Tack vare några fina vänner känner jag mej nu på gott humör och känner att jag måste påminna mej själv om hur meningslöst det är att försöka laga världen och "fixa" dess problem.

Energi får vi av att göra något konstruktivt. Att få skratta hysteriskt åt något roligt. Visst går det att vända spekulationerna om Carolin-mordet till något roligt? Eller får man det? Absolut, i alla fall om man skiljer på den tragiska händelsen och den rad av amatör-Kalle-Blomkvistare som besöker Flashbacks nu flera hundra sidor långa forum-tråd.

Det är främst förmågan till spekulation baserad på spekulation baserad på spekulation som är mest fascinerande. Skrämmande lik den typ av resonemang som ofta används för att hitta de mest fantasifulla konspirationsteorier som t.ex. den om de "kopplingar" som man kan finna mellan morden på Abraham Lincoln och John F Kennedy.
För vissa framstår helt slumpvisa samband som så fascinerande att de förbigår allt förnuft.

... sambanden mellan Abraham Lincoln och John F Kennedy. Två presidenter med sju bokstäver i sitt namn som valdes till president med 100 års mellanrum, 1860 och 1960. De var båda engagerade i de svartas rättigheter och de förlorade ett barn medan de jobbade i vita huset. De mördades på en fredag när de var tillsammans med sina fruar, Lincoln på Ford's Theater och Kennedy i en bil av märket Ford. Mördarna hade tre namn: John Wilkes Booth och Lee Harvey Oswald, med femton bokstäver sammanlagt i sina namn och de var födda med 100 års mellanrum, 1839 och 1939. Oswald sköt Kennedy bakifrån i huvudet från en lagerbyggnad och flydde till en "teater" (biograf), och Booth sköt Lincoln bakifrån i huvudet på en teater och flydde till ett slags lagerbyggnad. Lincolns sekreterare, vars namn var Kennedy, rådde honom att inte gå på teatern. Kennedys sekreterare, vars namn var Lincoln (Evelyn), rådde honom att inte åka till Dallas. Efterträdarna var i båda fallen demokrater från södern och tidigare senatorer och båda hette Johnson (Andrew och Lyndon), med tretton bokstäver i sina namn och de föddes med hundra års mellanrum (1808 0ch 1908).

Men, och det är ett stort men, de föddes och dog olika månader i olika stater. De var inte lika gamla då de dog och deras fruar hade olika namn. Men ifall detta hade varit fallet så hade mystikerna självklart inkluderat dessa händelser i listan över mystiska sammanträffanden. Det finns alltid sammanträffanden mellan olika människor som lever någorlunda händelserika liv. Två människor som möts på ett party hittar snabbt gemensamma och slående likheter mellan dem, såsom födelsedagar, bekanta, osv. Men inget av detta förutsäger man i förväg.

- Källa: susning.nu
Man resonerar alltså att med så här många "oförklarliga" samband så måste det ju finnas en "koppling" mellan morden? Vad som är ännu roligare är att det i det svenska omtalade mordfallet räcker med mycket mindre än så för att människor ska vara mer eller mindre säkra på otaliga "kopplingar".

Den uppgift att den mördades föräldrar bor ett par kilometer från en sommarstuga som mördarens fru har en andel i anses t.ex. som anmärkningsvärt och "mystiskt".

Fascinerande! Jag heter Pe*tersson i efternamn och är född i samma stad som den huvudmisstänkte - å ändå blev jag aldrig förhörd av polisen under Palmeutredningen. Märkligt. Mycket märkligt.

När folk är utrustade med denna strålande slutledningsförmåga, och sådant bländande skarpsinne förstår jag verkligen inte hur vi fortfarande kan ha fördomar och otäcka missförstånd baserade på för snabba slutsatser.