Lattjolajbanlådan

Var snälla och berätta vilken som ska bort här till höger. Svaren kommer att behandlas ytterst vetenskapligt och helt anonymt.

Språkpretton

"Om det inte var ett ord så blev det det när jag skrev det." - Kapten Haddock

En jätterosa glass

Idag när jag hade tagit på mig min Marc Jacobs gorilladräkt så tänkte jag att det skulle vara gott med en godbit på mitt favoritställe Gummirabarbern. Där har dom världens gooooodaste glass som är helt jätterosa, supergullig. Verkligen. Fast den innehåller tre och en halv kalori så efter att jag svalt en hel var jag tvungen att besöka supergulliga Vivianne på Fläsksugen AB och suga ut ett par gram. Det var superhärligt och då träffade jag Gustav och han sa verkligen vad smal du har blivit. Då blev jag superglaaad. Och åt en pralin till.

Nattens barn

Nu känner jag att jag måste skriva nåt sånt där förträffligt och förekommet. Samma sorts nåt som kommer att irritera och imponera på det sätt som jag såklart har tänkt att det skall. Äh, näe. Jag är bara uttråkad. Och inser förstås att med en inledning som helhjärtat saknar mening så kommer förmodligen uppföljningen att bli än mer behövlig.

Nu ligger det till så här. Märkligt nog så susar och snurrar den här jävulsavkomman Blondinbella runt i min hjärna. Och ja, idag har det i min närhet spenderats åtskilliga minuter åt att faktiskt tala om denna människoapa, som jag faktiskt tror saknar en och annan av de egenskaper som många andra besitter. Nu försöker jag mig på att vara diplomatisk, eftersom jag fasar för den armé av läskiga jurister som kommer att företräda denna arbetare utifall det blir fråga om ett förtalsåtal eller nåt annat jönseri. Eller också uttrycker jag mig på detta vis därför att det i sig är ännu mer barockt än om jag bara skulle sagt som det var.

Nu ligger ju inte det bedrövliga i nämnda persons ibesittningshavande eller inte av några särskilda egenskaper. Nejdå. Det riktigt otäcka, förödande, livsförstörande ligger i att så många faktiskt ser denna fortifikation av imbecill överhet som en förebild - som något (ja, jag valde genus med avsikt) att eftersträva.

I detta tror jag fasickens att vi nått den absoluta botten. Det är verkligen inte ens fåfänga ideal vi eftersträvar längre. Kvickhet, skönhet, styrka, intelligens*. Det är inte ens dessa högst ytliga egenskaper som värderas. Utan endast status, helt avsaknad av meriter. Jag har länge bekymrat mig över hur bedrövligt det är att en viss halmstadsson säljer så många skivor, men detta är i sammanhanget - om än det må vara besläktat - ytterst menlöst. Men det är klart, om man skulle behöva beskriva nämnda BB med ett bakverk så måste det ju bli mazarin (den va fin KP!).

Var finns dom? Människorna med någon sorts mål och vilja? Med fortfarande en liten glödande ember av passion och idealism? En liten patetisk dröm om att förändra? Är dom utdöda? Finns här bara kvar en evig ström av potentiella schlagerartister och dokusåpapeoner?

Ja, i så fall så är demokratin sannerligen död. Tack och lov. Kungen är död, länge leve kapitalismen.

Var ansöker jag om att bli statslös?


* Intelligens.
Jag är av den åsikten att det är vansinnigt att dyrka potential. Det som är intressant är vad man gör med de förutsättningar man har. Intelligens har likt övriga egenskaper, inget egenvärde.

Katt och mus

Läste precis i Metro om poliser som avlivat katter. Ja, det var säkert flera veckor sedan - snubblade över det nånstans. Då är det lätt att man börjar tänka på katter.

Katter är väldigt fräsiga djur. Särskilt om de är väldigt stora som till exempel en bengalisk tiger. Bengaliska tigrar är verkligen fräsiga. Jag skulle vilja ha en.

Katter gillar ju att jaga möss och råttor har jag hört. Idag såg jag några väldigt charmiga råttor i en djuraffär och funderar på om inte kaptenen borde ha några skeppsråttor. Frågan är egentligen om det kommer att göra kaptenen snuvig. Han är nämligen väldigt lättsnuvad av pälsdjur av olika slag.

Undantaget kommer i form av en väldigt hårig katt som heter Boris och som består av ungefär 84% hår och 16% saltlakrits. Det är även en mycket bestämd och egensinnig krabat som lätt leder in tankarna på djurnappning. Boris gör inte kaptenen snuvig.

Nu spelar den finfina gruppen Regina i högtalarna och jag undrar om det är bra eller dåligt att jag knappt förstår ett ord finska. Jag kan en handfull; keskusta, metsä, perkele, hyvvä, mansikka, maito, olut, vina, hampurilainen å säkert en hel del till. Utöver det fattar jag just ingenting.

Nå musar då. För er som är noga med grammatiken så vet jag att det heter möss. Men det låter ganska kul med musar. En annan umlaut som är rolig är fötter. En fot, flera fotar. Det låter ju roligare, inte sant?

Ja, möss. De är fåniga miniråttor. Råttor e coolare. Helt klart. Nu tänker säkert en och annan på en annorlunda sorts mus - skäms på er. Jag är okysst och väldigt blyg och tänker alls aldrig på fittor, så sansa er en smula.

Däremot tänker jag lite grann på att det vore väldigt trevligt att kramas lite. Och kanske diskutera det stora eller tragiska i Jodorowskys Holy Mountain. Det vore nåt.

Tillbaka i verkligheten

Jaha.

Då var kapten haddock lycklig ägare till en styck ukulele.



Borde väl inte vara så svårt?