Nattens barn

Nu känner jag att jag måste skriva nåt sånt där förträffligt och förekommet. Samma sorts nåt som kommer att irritera och imponera på det sätt som jag såklart har tänkt att det skall. Äh, näe. Jag är bara uttråkad. Och inser förstås att med en inledning som helhjärtat saknar mening så kommer förmodligen uppföljningen att bli än mer behövlig.

Nu ligger det till så här. Märkligt nog så susar och snurrar den här jävulsavkomman Blondinbella runt i min hjärna. Och ja, idag har det i min närhet spenderats åtskilliga minuter åt att faktiskt tala om denna människoapa, som jag faktiskt tror saknar en och annan av de egenskaper som många andra besitter. Nu försöker jag mig på att vara diplomatisk, eftersom jag fasar för den armé av läskiga jurister som kommer att företräda denna arbetare utifall det blir fråga om ett förtalsåtal eller nåt annat jönseri. Eller också uttrycker jag mig på detta vis därför att det i sig är ännu mer barockt än om jag bara skulle sagt som det var.

Nu ligger ju inte det bedrövliga i nämnda persons ibesittningshavande eller inte av några särskilda egenskaper. Nejdå. Det riktigt otäcka, förödande, livsförstörande ligger i att så många faktiskt ser denna fortifikation av imbecill överhet som en förebild - som något (ja, jag valde genus med avsikt) att eftersträva.

I detta tror jag fasickens att vi nått den absoluta botten. Det är verkligen inte ens fåfänga ideal vi eftersträvar längre. Kvickhet, skönhet, styrka, intelligens*. Det är inte ens dessa högst ytliga egenskaper som värderas. Utan endast status, helt avsaknad av meriter. Jag har länge bekymrat mig över hur bedrövligt det är att en viss halmstadsson säljer så många skivor, men detta är i sammanhanget - om än det må vara besläktat - ytterst menlöst. Men det är klart, om man skulle behöva beskriva nämnda BB med ett bakverk så måste det ju bli mazarin (den va fin KP!).

Var finns dom? Människorna med någon sorts mål och vilja? Med fortfarande en liten glödande ember av passion och idealism? En liten patetisk dröm om att förändra? Är dom utdöda? Finns här bara kvar en evig ström av potentiella schlagerartister och dokusåpapeoner?

Ja, i så fall så är demokratin sannerligen död. Tack och lov. Kungen är död, länge leve kapitalismen.

Var ansöker jag om att bli statslös?


* Intelligens.
Jag är av den åsikten att det är vansinnigt att dyrka potential. Det som är intressant är vad man gör med de förutsättningar man har. Intelligens har likt övriga egenskaper, inget egenvärde.