Idag befann jag mej på ett kafé med en kopp te och ett skissblock. Smakade på atmosfären. Gjorde mej bekant med omgivningarna. Tecknade något väldigt fult och kände mej lite småusel för att jag inte rört en penna på evigheter. Då pinglar det där sinnet som brukar påminna en om att någon står väldigt nära. I ens personliga space eller vad det kallas. Det gjorde någon. Någon hette tydligen Gudjon Jensson och verkade gilla öl. Eftersom han såg väldigt förfriskad ut och höll en halvdrucken dylik i näven och vinglade en smula. Klockan var väl kring 14 gissar jag.
I vilket fall så pekade denne man, som för övrigt och senare sa sig vara elektriker, på mina ritgrejor och grep efter pennan.
Sen började han skriva. Bokstäver var det. Det tyckte jag mig känna igen. Men det tog en stund att tolka dem till ord. Han tyckte att jag skulle läsa vad det stod. Det var inte lätt.
Vad står det egentligen? (På nån har jag delvis skrivit och Elektrikerpoeten dikterat)
Jag är t.ex. inte alls säker på den första:
I am a
messenger
from our
????? (famithy? va e d?)
and I am
ok
