Turbulens och förkylning

Vaknade imorse. Förkyld som en hund. Feber. Yrsel och täppt näsa. Undrar om det beror på att igår var min mest frustrerande dag på länge?

Jag brukar inte bli förkyld. Kanske en gång per år. Tror det här är sjätte eller sjunde gången i år. Samtidigt var mitt människoförakt på topp igår. Är det gudarna som straffar mej? Eller suger den mätta, egenmäktiga, självgoda massan upp mitt immunförsvar?

Jag är förbannad. Trött på att banka pannan i väggen. Trött på att sitta tyst medan idioter talar och beter sig. Trött på att försöka vägleda, strategiskt och respektfullt påverka dessa dårars tankefel. Trött på att försöka vara juste och inte bara avfärda.

Dessa feta medelålders gubbar och kärringar som spenderar all sin tid åt att säga åt andra hur de ska bete sig. Dessa som om och om igen misslyckas med att läsa mellan raderna. De som saknar insikt.

Ja, jag vet att jag låter dryg. Jag är arrogant. Men det är ensamt att befinna sig i denna minoritet av människor som faktiskt tänker. Som är försiktiga med att fördöma. Som tittar först på sig själva, testar och väger idéer. Att börja med att undersöka om felet ligger i den egna världsbilden innan man fördömer andras. Jag är trött. Jag är omringad av fingerpekare. Det är alltid nån annans fel.

Är detta bittra tjat bara ett exempel på det jag själv ogillar? Kanske. Jag är frustrerad. Men jag tror inte jag pekar finger. Jag är beredd att förändra mitt tänkande. Om jag bara kan inse hur jag kan se på dessa människor med tillförsikt och genuin respekt. Respekt får alla av mig, tills de visar att de inte förtjänar den. Det måste väl ändå vara bättre än att misstro alla tills de bevisat motsatsen?

Oj. Näe. Nu ska vi vara glada. Det är inte en mur utan en tvångströja.