onsdag 3 mars 2010

Bikt

Visserligen har jag ägnat mig rätt friskt åt det sedan dag ett med den här skrivlådan. Men jag tänkte bikta mig. Lite. Inte för att jag vet hur man gör riktigt. Är inte katolik, följde inte Big Brother så noga att jag förstod "reglerna". Ville bara få det sagt. Så att kanske inte någon tänker - men det här är ju ingen riktig bikt ju?

För vad är riktigt? Vem är riktigt bra på att veta vad andra pratar om? De flesta verkar ha nog svårt att veta vad de själva pratar om.


Jag undrar till vilken grad vi kan något av det? För allt är kommunikation. Och kommunikation besväras av olika typer av distortion. Ibland är det så enkelt att någons handstil är svår att läsa. Kanske har någon skrivit "Du är gud!" på en lapp. Men den som är mottagare ser inte vilka symboler avsändaren försökt avbilda. Avsändaren har försökt rita ett G men i mottagarens ögon ser det ut som ett F - bokstaven D påminner mer om L när lappen läses. Det som började som världens komplimang har alltså förvrängts till en lumpen förolämpning. Det är bara två bokstäver. Och visst känns det obegripligt att ett G kan bli ett F och ett D ett L? Men kolla den "norska poetens" handstil i ett tidigare inlägg här. Så himla lätt att läsa är det inte. På ett tangentbord sitter dessutom F alldeles bredvid till vänster om G. Nåja, ni förstår såklart att exemplet är fullständigt påhittat och kanske inte det som allra bäst illustrerar det jag försöker säga.

Men vi är härmapor som letar mönster, kickar och bekräftelse på att vi har rätt. Kickarna jag avser här är de belöningar vi på sätt och vis ger oss själva genom att signalubstanser i vår hjärna släpps fria i lite olika mängd. Men när många pratar om endorfinkickar eller adrenalinkickar så är det inte uteslutande det ena eller det andra det handlar om. Inte ens universitetens specialister vet exakt hur alla dessa grunkor funkar i detalj och det är alldeles för komplicerat för att vara praktiskt att börja med långa utlägg om det när man vill beskriva en känsla eller egenskap som mottagaren av informationen förväntas känna igen. Men det blir problem när man börjar anta att detta begrepp ger en korrekt och komplett bild av vad det faktiskt syftar på. Och vi letar efter mönster, i allt vi gör - jag kallar det logik, fast även det ordet troligen inte helt korrekt avspeglar vad jag menar. Poängen här är att det spelar ändå inte så stor, om någon, roll. Det är helt avgörande vad mottagaren har för definition av ordet "mönster" eller ordet "logik". Mönster kan för en person betyda nåt i stil med: Formgivna av människa skapade estetiskt tilltalande upprepningar som man finner på bland annat tyger och tapeter. Kanske tänker man inte alls på att man kan tolka ordet i en mycket vidare betydelse. Hela uttalandet om att vi - och jag avsåg alla människor - letar mönster är helsnurrigt. Vadå? Jag springer då rakt inte i butiker hela dagarna å letar tapeter och gardintyg.

Jag vet. Skitlöjligt exempel. Men poängen är att vi alla gör det. Missförstår. Och mitt påstående är sant. Utifrån mina definitioner av mönster, kickar och bekräftelse. Bekräftelse är till exempel mycket snårigare än "mönster". Det är inte lätt att veta om jag avser "bekräftelse av det egna värdet" här? Ofta tror jag att detta är ungefär vad man menar när man slungar runt detta populära ord. Men mer exakt då? Vilket värde? Är det att personen har rätt? Att personen är bra även om den inte har rätt? Jag tänkte föreslå "att personen duger" först. Men det är nog inte heller riktigt korrekt. Och vi har redan en hel hög nya ord som vi måste kolla om våra definitioner av stämmer; "det egna", "värde", "ha rätt", "bra" osv.

Ja. Det blir omöjligt (med största sannolikhet) att vara säker på att meddelandet kommer fram. Det vill säga att mottagaren faktiskt förstår vad man menar. Men ändå funkar det. Hyfsat. För det mesta.

Så bikten då? Jo. Jag lägger ner alldeles för mycket tid och energi på att försöka försäkra mig om att jag inte blir missförstådd. Fan vad mycket duracell som går åt till det. Och jag borde kanske tagga ner lite.

Och inte skriva så jävla långt och onödigt invecklat.

1 kommentar:

Fröken Ö sa...

Livstecken. Bor du i ett gryt och tänker sådana här fina tankar. Hör av dig om du vill bli missförstådd!