Vaffan håller jag på med?

Det slår mig precis nu att det roligaste som finns måste vara att ha en sån här blogg.

"En blogg är det roligaste som finns att ha!" - Kapten Haddock

Det var lite tidigare idag som jag till slut insåg att det som jag trodde var någon sällsynt djungelsjukdom faktiskt är den smått klassiska och ofta roande 33-årskrisen. Visheten fått råda hade jag inte väntat fem år på att inse det - men det är kanske just det som är det dråpliga i situationen.

Vad jag har förstått är några av de mer vanliga symptomen på denna åkomma är någon sorts ångest över att inte ha barn, jobb, bil och hus - det är ju inte normalt Gudars skymning!

Dessa har jag inte. Jag har ångest över att jag inte vill ha en bil, eller familj och verkligen inte nåt hus. Faktiskt tror jag inte jag vill ha nåt av det som ingår i trettiotreårspaketet, om man nu får kalla det så. Möjligen skulle jag kunna tänka mig en trädkoja, det vore lite läckert.

Aha, kan tänkas, det är Peter Pan syndromet! Oj är det? "Älvor finns bara om man tror på dem! Undrar om det går att lösa med lite Kool-Aid?