Vad hände med påsken? Pt. 1

Jo, jag hade hemska planer på att vara duktig. Som tur var raserades dessa redan på torsdagen, då jag av en slump halkade ner i utgångsträsket. Det var ett varmt och skönt träsk som luktade gott och gav massa härliga glädjekänslor. Helt plötsligt påträffades en massa glada och trevliga bekantskaper och det kändes som att det faktiskt var semester.

Slumpen skördade till och med ett fantastiskt återseende från sommarens kalas. Oj, en torsdag har sällan varit så skojig minsann! Och fredagsmorgonen firades med upptäcksfärd i solen.

Perkelepunk, det var så den fortsatte. Fredagen alltså. En entusiastisk samling pogande tonåringar fick undertecknad att känna sig som en - där i värmeljusupplyst industrilokal. Möjligen kan en ung Dennis Lyxzén eller Totalt Jävla Mörker mäta sig med de argaste finskor som sett dagens ljus. Hyvä Suomi! Att sedan ett par kids sov sig genom hela tre spelningar i en soffa tre meter från scenen är säkert en av de där sakerna som aldrig riktigt kommer att kunna förklaras.

MABD avslutade kvällen med en av sina genom tiderna bästa spelningar. Aldrig har kriminalinspektör Alkberg haft en sån lyster av härlig gammal punknostalgi. Tänk Brooklyngården anno 90 ungefär.

Sällskapet var även denna kväll fullständigt oklanderligt. Och när MABD fyrade av Haparanda here we come var lyckan i det närmaste total! Vad säger man? Oförtjänt kanske - men fasickens så kul!

När det sedan blev lördag var alla duktighetsidéer fullständigt avpoletterade och det blev utgång igen - denna gång för att under blandad plåga och förtjusning se Skaburbian göra en riktigt bra, om än aningen oinspirerad spelning. Drogfritt? Okej, den goda saken rätade skutan en aning men det är besvärligt att njuta av musik och vara törstig samtidigt!