Kan nån förklara?

Joho. Nu var det ett tag sen jag skrev nåt... Förutom recept. Och jag är på sätt och vis mer vilse än någonsin. Och på andra sätt. Hmm. Tja, kanske rätt okej med hur det är.

Nu är det såhär. Att jag förstår verkligen inte mina humörsvängningar. Inte alls. Jag har kanske anledningar att må dåligt. Exempelvis oro över min framtid, sorg och saknad. Existensiella bekymmer? Men helt ärligt. Jag borde må bättre än såhär. Jag mår bra. Jag är praktiskt taget straight edge nuförtiden. Jag fastnar inte i loopar av negativa tankar. Jag minns och saknar mina förlorade - men inte med ångest, inte med skam eller skuld.

Jag blir mer och mer klok på hur jag fungerar. Jag tror fasickens att jag skulle kunna skriva en manual att skicka med i lådan i vilken jag kommer levererad. Det känns som att jag fattar precis. Alldeles för bra nästan. Och i nästa ögonblick känner jag något som är helt obegripligt, och irrationellt, och jag får använda tankar. Tankar för att näst intill hypnotisera mig till att i alla fall agera annorlunda. Men de konstiga känslorna dyker upp titt som tätt. Och dom är svåra att bortse från.

Dom gör mig asocial. Jag kan känna total olust inför att träffa människor. Bara sådär. Fast jag egentligen älskar mina vänner och inte vill vara en trist jävel som sitter hemma och surar.

Ibland känner jag mig övertygad om att jag är ADHD. Javisst. Jag har skitsvårt att behålla fokus. Att prioritera. Att inte bli distraherad. Det upptar enorma mängder av min energi för att kompensera för det. Men å andra sidan. Jag kan bli besatt av saker - hyperfokusera. Och jag kan styra det ganska bra. Ibland. När jag mår bra. Och så rätt som det är. Är det som om nån drar ut sladden. Och jag vill. Ingenting.

Absolut ingenting känns intressant. Inte sex. Inte kärlek. Inte roliga aktiviteter. Inte mat. Och jag känner mej som en gnällig femåring. Inget passar. Och jag fejkar ibland. Men det är jobbigt och känns falskt.

Jag är inte dum. Tydligen. Bara för att kolla gjorde jag tre intelligenstest på raken nu. Som vanligt ligger jag på gissningsvis 130+. Så vad fan e det för fel på mej då?

Medicin äter jag. Jag går i terapi. Jag känner mig som en Kung Fu-mästare i KBT. Ändå är humöret och initiativförmågan som en jojo på crack. Upp. Ner. Apati. Frustration.

Tips? Någon?