Dagdrömmande räkmackstänk är orsaken.

Ja. Det är en gammal artikel. April 2008. Anna-Lena Haverdahl, journalist på SvD skriver om "de unga" som söker hjälp för skitsaker. Ryck upp er, står det mellan raderna. Medan köerna växer.

Jag skriver för att det är 2009 nu. Kanske har något förändrats. Anna Odell blir hackkyckling när hon försöker skaka liv i en ensidig och knappt synlig debatt. Det talas om ansvar. Vårdapparaten är svårare att nå än någonsin.

I miljonsatsning efter miljonsatsning på automatiska växelsystem. Ökad anonymitet i kontakter med vårdinrättningar. Anonymitet för de anställda. Standardsvaren är: "Nej." "Det går inte." "Det kan jag inte." "Du får fråga någon annan."

Och samtidigt görs allt för att förfäkta och ge sken av att det är tvärt om. I mängder av skrivelser om integritet och sekretess. Spaltmeter av löften och politiska formuleringar. I verkligheten verkar det vara annorlunda.

Ansvaret är de sjukas. "Det är ditt eget fel att du är sjuk, ditt ansvar att bli frisk." Detta upprepas i olika orddräkt från etablissemanget och de friska. De som tycker att "jag har minsann också haft det jobbigt och jag klarar mig fint". Alla dessa som tror att det egna psyket och jaget kan användas som referens till precis alla andras.

Somatoform skrev om det då. Säkert många andra också. Men mentaliteten och allmänuppfattning verkar i stort sett vara oförändrad.

När ska någon journalist få uttrycka sig som bemödar sig med att ta ett djupdyk i den verkliga problematiken? Ser ni verkligen inte mönstret? Hur det hänger ihop? Använd då någon som gör det. Istället för att välja att tro att det är bagateller som ligger bakom. Den apati, känsla av maktlöshet och krav på enkelriktat ansvar som ställs på människor idag gör många sjuka. Det ansvaret bär vi alla tillsammans. Vare sig vi vill eller inte.

Antingen tar vi tag i det nu. Och ser dessa människor och hjälper dem. Eller så sitter vi och väntar. Väntar på att de ska ta livet av sig själva eller andra. Bli uppsugna av sekter och andra fundamentalistiska organisationer. Skadan för alla de som mår dåligt och övriga samhället kommer att bli astronomiskt mycket större om vi väntar. Det lovar jag.