Söndagsnu

Idag va jag på Copacabana. Dom har nåt väldigt gott och kallt där och det är inte öl. Rött iste med citron å råsocker. Å hallon.

Att sitta på ett kafé med två väldigt fina människor och prata om allt mellan himmel och jord. Utan att bli särskilt desillusionerad. Utan att fullständigt misströsta. Utan bara prata om spännande saker. Om nu. Och att vara där. Eller här. Hur man nu vill se det.

Jajaja. Det är visst väldigt i ropet nu. Mindfulness kallas det visst. Fast det är ju samma sak som zen, och yoga och meditation och själstid och det kallas säkert vid tusen andra namn. Men faktiskt. Hur mycket tid tillbringar vi egentligen här. I just nu. I vad som händer runt omkring. Utan att värdera. Utan att låta intrycken skapa tankar och reaktioner. Att bara passivt betrakta. Känna. Vara.

Jo. Jag förstår. Det kanske låter flummigt. Det spelar nog inte så stor roll. Hur det låter. Eller hur det tolkas.

Jag hade i alla fall glömt bort hur man gör. Och idag kom jag ihåg. Att det är nu som spelar roll. Inte senare. Inte förr.

Puss å kram, drick varm chokla. Imorrn har ni cancer.