Weimers. Charlie Weimers, konstkritiker.

Jag fattar inte ens att jag orkar. Men hela Anna Odell historien är så besvärande. Jag tycker det är humor att detta anmodar KDs Charlie Weimers att uttala sig om god konst. Jag undrar om han har gråtande barn och enhörningar på väggen där hemma? Eller är det ikonmålningar som tilltalar denne unge man?

Jag skrev det här till en början som en kommentar till artikeln, men med någon mindre ändring postar jag det nu här också. Bara för att det säkert är många som vill njuta av mina vackra fraser. Hahaha.

----

Om Charlie Weimers inte förstår skillnaden mellan konst och estetik har jag svårt att se att han är lämpad att uttala sig om hur elever bör väljas ut till våra konstskolor.

Liksom så många andra som känner sig tvungna att uttala sig i denna fråga verkar Charlie Weimers ha en väldigt subjektiv och egenmäktig idé om vad god konst är. Att han sedan väljer att retoriskt ge sken av att han är mäktig att bedöma vad god konst är bara ytterligare förtydligar en oförmåga att förstå något av konstvärlden över huvud taget.

Det finns inget krav på att alla människor ska gilla konst. Det finns inga regler för vilken konst som är god och vilken konst man ska gilla. Lika lite som det finns det för musik, litteratur eller teater. Begreppet i sig provocerar - och okunskapen är enorm. Jag vet inget annat område där så många människor anser sig objektivt kunna värdera något som de själva inte vet någonting om. Subjektivt har alla rätt att tycka vad de vill om alla konstverk, det är en självklarhet. Att däremot försöka uttrycka något objektivt är mycket svårt och det är därför vi har universitetskurser och hela utbildningar som arbetar med att förstå konsten och dess betydelse, kvaliteter och funktioner. Inte ens professorer i konstvetenskap har oomtvistade uppfattningar om vad god konst är. Ändå verkar det som att en oräknelig massa människor som egentligen inte är intresserade av ämnet anser sig ha rätten att bestämma detta. Dagisnivå. Det är som att säga "jag tycker bättre än du."

Är man inte intresserad av någonting annat än den estetiska talang som Weimers antyder är konstens essens - ja då har man förmodligen inte mycket att hämta i AOs verk. Å andra sidan produceras mängder av konst som är bildskön, okomplicerad och lättsmält. Det är helt fritt att välja. Att utifrån det döma ut allt som man inte gillar är ungefär som att förvänta sig att mataffären bara ska sälja sånt man själv är sugen på. Jag tycker till exempel att Gevalias kaffe är avskyvärt - att utifrån det vänta mig att det inte ska säljas och även uttala mig om att kvaliteten i kaffet är sämre än andra kaffesorter i objektiv mening... Ja ni hajar liknelsen?

Hur som helst. Det blandas friskt bland ämnena och det är oklart vad W egentligen vill säga? Vill han att konstfack bara ska utbilda skickliga illustratörer som producerar icke-provocerande fotorealistiska målningar att dekorera hemmet och det offentliga rummet med?

Konst, liksom all kultur kan vara ett sätt att påverka och skapa debatt. Huruvida man sedan personligen gillar det eller inte är inte särskilt intressant och att KD ska bestämma vilka som är tillräckligt obesvärliga för att antas till våra konstakademier är väl skrattretande i sig?

Hur vore det om någon istället vågade ta upp och föra till ytan det enorma utrymme för förbättringar som psykvården faktiskt är? Samhället har väldigt mycket att vinna på att se över och uppdatera psykiatrin i det här landet.

Seså, gör nåt vettigt och försök fatta nåt för en gångs skull politikerpack.