Nyspråk överallt - ytterligare bogusforskning...

Svenskt näringsliv drar bekväma slutsatser



Jag frestas att skriva något långt och jobbigt om detta. Men ska försöka undvika det. Och istället bara påstå att journalister verkar vara antingen är för lama eller för dåliga på att tänka för att ställa vettiga frågor.

Från en som inte läst nationalekonomi, sociologi, psykologi eller antropologi på universitet kommer dock en liten fråga. Är det inte ett betydligt bättre mått på "klyftor i samhället" - ett begrepp man kan fundera över vad man menar med - att i så fall titta på förvärvad inkomst per arbetad timme?

Fattar inte hur man kan ägna en hel bok åt att titta på konsumtion ur detta perspektiv - eller rättare sagt, jag fattar precis. Det är självklart ytterligare ett sätt att försöka omdefiniera "livskvalitet" till "konsumtion" - något som självklart ligger i SNs intresse. Ytterligare ett exempel på Nyspråk - något som vi borde lära människor att se upp med redan i grundskolan.

För övrigt och som påpekat. Begreppet "klyftor i samhället" är väl inte helt lättdefinierat? Jag skulle bara ur min tänkarhatt vilja dra följande faktorer som väsentliga och föreslå att istället titta på dessas samverkan för att få ett mer användbart mått på vad dessa klyftor/klasskillnader egentligen avgörs av? Kom igen nu forskarna, jag gör ju ert jobb åt er! Men jag tror ni är för fega för att ta er an något som är komplicerat och avgörs av mer än en variabel.

Avgörande för en individs upplevelse av samhällsposition/klass/livskvalitet - ett förslag på faktorer:

• Individuell frihet - alltså möjligheter att påverka sin livssituation. Byta yrke, bostad, tillgång till aktiviteter, resa, uttrycka sig osv. Obs! Det är den upplevda friheten som avgör. Det vill säga hur styrd individen upplever sig. Inte hur mycket den agerar - i detta avseende och troligen de flesta andra är konsumtion uppenbarligen helt värdelös som indikator.
• Respekt för sitt människovärde och yrkesvärde (jämför kassabiträde på ICA med läkare. Etnisk svensk heteroman med olika typer av minoriteter osv.)
• Kontroll över sin egen arbetstid (många "arbetare" har relativt hög inkomst men hårt reglerad arbetstid, raster, m.m. Tjänstemän kan tjäna mindre men har flextid å mer flexibel semester osv.)
• Ekonomisk trygghet - konsumerar man för att man vill eller för att man måste? Behöver man leva med ständig oro över att oförutsedda utgifter kan omkullkasta hushållsekonomin (tandläkare, allvarlig sjukdom, arbetslöshet osv.) Köper man kanske saker man inte har råd med för att hålla skenet uppe? Hur många konsumerar för att döva sin frustration över en tung livssituation?
  
• Fritid. Definition av fritid bör knappast likställas med den "tid man inte arbetar". Utan den tid som individen utifrån ovan nämnda har möjlighet att själv disponera och använda för t.ex. avslappning, självutveckling, umgänge osv.

Som sagt. Mina funderingar lär knappast vara något revolutionerande för människor som förstår att det är väldigt få saker som går att mäta med endast en siffra (variabel). Det är svårt att forska och komma fram till konkreta resultat med för många variabler. Att däremot sikta in sig på endast en variabel är enklare. Men tyvärr är det sällan någon egentligen kommer fram till något av värde med den här typen av metod. Det enda "värde" det har är som ett försmädligt och vilseledande argument för att tillföra retorisk trovärdighet till argument genom att hänvisa till "forskning". Politik och marknadsföring bedrivs på det här sättet. Tyvärr.

Det enda vi i "massan" kan göra för att skydda oss är att försöka tänka själva.

Puss å kram.

ps. Jaja, det gick ju sådär att hålla sig kort... ds.